Den bästa dagen i mitt liv. Salsa kom till mig. Han stog där i boxen utan att jag visste något om det. Det var tomt i stallet alla hade gömt sig i boxarna. Och när jag kommer in i stallet möts jag av en pyntad box där det stog "nu är jag här för att stanna ". Nu var han min.
Det var en början på min tävlingkarriär. Det var han och jag som var ute på banan. Han var en underbar ponny och är det fortfarande. Han fick aldrig nog av blickar från andra. Han verkligen älskade när folk såg han. Den vita lilla sagoponnyn kallade alla han. Han var så speciell. Han var alltid så himla snäll. Han och jag tog varandra väldigt långt. Utan han hade jag inte varit där jag är idag.
Många i min omgivning trodde att han var en "maskin" som dem kallade han. Vadå maskin? han var ingen som man satte en 5a i och sedan var det fullfart framåt. Jag fick jobba för vartända steg. Han var en seg liten ponny. Han var inte den snabbaste men han var inte iheller den segaste.
Salsa och jag kom väldigt lång i våran tid tillsammans. Vi hade en viss glöd. Vi hörde ihop. Många kommer ihåg mig som tjejen som hade den vita ponnyn. På nästan varje tävling vi var på var det två roseter med oss hem.
Han var en ponny man blev glad av. Många såg han som en maskin som jag sa innan. Men svar : NEJ.
I början när jag hade han började han testa mig. Han bockade efter vartända hinder. Jag flög i backen flera gånger. Han bocka som en rodeoponny. Efter att ha trillat av minat 15 gånger så var det bara upp igen och på det igen. Men efter enn tid blev allt mycket bättre han slutade med sina små hyss och allt gick på rätt spår.
Vi hade chansen att få vara med på Svelandcup riksfinal där vi kom trea. Vi var med i montern på falsterbo. Vi var med i Thulekatalogen, vi var med i SM i fälttävlan i Örebro. Dm i tågarp. La placeringar. Dressyrplaceringar. Vi hade bara så jävla kul tillsammans. Ibland går det inte att fatta hur mycket han och jag har varit med om. Vi har kämpat i ur och skur. Med placeringar till vägringar. Men vi har alltid vissat att vi var Frida Olsson och Salsa.
Salsa var allt för mig och är det fortfarande. Utan han i mitt liv? ja då hade jag inte varit där jag är idag.
Har ett starkt minne av våran första tävling. De var på Örestad. Vi riktade in oss på en nolla men istället blev vi ekipaget med snabbast tid och blev 1a. Segertäcket har jag fortfarande kvar. Det blev mer än förväntat att vinna sin allraförsta tävling. Då började allt.
Jag har en massa bilder på han och mig på våran tid. Om jag skulle lagt upp dem här hade det blivit 100 sidor. På tal om 100 sidor. I julklapp fick jag en bok på mig och Salsa där det står om våran tid tillsammans. Med en massa bilder och text.
En dag ska ni få se en massa bilder. Men istället för bilder ska ni får en video på när jag rider SM med han så fort den är klar. <3
Bilderna här ovan är ifrån Varbergscupen. Då vi kom tvåa i A finalen i LA+5. Om jag inte skulle tagit en viss sväng hade jag vunnit alltihopa. <3
Jag har en lång resa på min ridhistoria. En del saker kommer man ihåg som om det vore igår. En del saker har man glömt. Jag har ett färsktminne av att jag var skit rädd att gallopera själv. Jag var rädd att jag skulle trilla av och att jag skulle skadda mig. Nu är gallopen den bästa som finns. Tänk vad fort allt kan ändras. Mina föreldrar trodde jag skulle sluta rida vi 7 års ålder. Men ikke. Jag kämpa på i mina gröna militärbyxor, gröna gummistävlar och min plasthjälm. haha ja ni läste rätt. Jag skämdes lite över min utrustning, nästan alla andra hade sammetshjälm medans jag hade en i plast. Andra hade riktiga stövlar och jag mina gröna gummitstövlar. Men efter ett par veckor att ha ridigt så 1 gång i veckan så bestämmde vi oss att köpa den dära sametshjälmen och riktiga stövlar och riktiga ridbyxor. Detta skrattar jag om varje gång jag väcker upp minnena. Som tillexempel när jag satt där i min fula utrustning och vägrade att gallopera. Jag valde att skumpa omkring istället. Men en dag fick jag rida den snälla lilla b ponnyn oliver då var han nog 20 år, han visste vart han skulle fatta gallop när jag skulle ta varvet runt i trav så tog den gamleoliver en galop vid C och avslutade vid A. Ja såhär kom jag in i början av min ridhistoria. En rolig början var det iallafall. När man ser andra små i den åldern som jag var och rider på lilla oliver på ridskolan nu är han över 26 och dem får ta första steget in i gallopen, man känner igen sig. Visst är det kul att få se andra små utvecklas på samma sätt som en själv.
Åren gick och efter en del avramlingar var man inte rädd på hästryggen tvärt om man blev lite tuffare. Men en annan sak jag var rädd för var att hoppa, ja jag tyckte ju att 30 cm var högt.. Men som sagt tur allt förändras med tiden. Första gången jag hoppade var när jag hade lilla Butterfly hos mig som jag berättade om igår. Hon tog över mig på 30 cm. Det var inga hinderstöd utan ett par konor. Ja som sagt tiden förändras, efter den sommaren började jag på hoppkurs/grupp. Jag lärde mig en hel del. Även här avramlingar. Jag kommer ihåg en av mina 100 avramlingar så himla väll, det var när jag red en liten A ponny vi skulle hoppa 80 cm. När vi kom mot hindret så kände jag hur han bara drog inget kunde stoppa han just vid det tillfället. Han hoppade smidigt över, men på andra sidan bockade han som en rodeohäst. Jag försökte klamra mig fast men efter en hel del bockningar gleed jag av. Jag skratta otrolugt mycket då. Jag kommer även ihåg att jag hoppade en litet fux sto. Hon var inte lik alla andra ponnysarna hon hade ett visst flytt i hoppningen. Bad du henne hoppa så hoppade hon. Kommer ihåg att jag hoppade en bana på runt 80 cm då. Jag var så överlycklig och tillochmed ridläraren frågade om vi skulle höja något. Jag var en av dem som ville det. Hon bara flög. Idag när man kollar på videon kan jag ju inte säga att jag såg så graciös ut när jag hoppade, mellan varje hinder stog jag i lättsits. Nu skrattar jag bara åt mig själv.
i gruppen jag red i var vi en hel del tjejer, runt 7 andra. Otroligt snälla och vänliga. Vi alla var ett gäng. Vi kunde skratta med varandra, vi hade verkligen så kul. Dem som rider på ridskola har nog otroligt kul ihopa. det är inte samma hevdelsebehov som i "egnahästvärlden" utan här kan man vara glad och ha gemmenskap, berömma andra. Man lär sig en hel del på en ridskola. Jo visst okej det finns också svartsjuka på ridskola, men inte på samma sätt. Alla har samma möjlighet och får gå samma väg. Man lär sig mycket av grunder på en ridskola. En väldigt bra början på en ridhistoria.
Många ungdomar har inte ridigt på ridskola utan fått ponny direkt. Jag kan säga att jag är glad och stolt över att gått på den ridskolan som jag gjorde. Nu är tiden förbi där sedan år 2008. På ett viss var det skönt att lämna för att fukusera på andra håll, men ibland kan man verkligen tänka på hur kul man hade där. En del av dem jag red med har slutat där nu och också gått vidare med egen ponny eller häst.
det jag tycker är väldigt kul är att minst tre ponnysar som jag red väldigt mycket då jag gick på ridskolan. Lilla Birk som var den pigga och busiga borkfärgade chmörkillen. Han hade inprincip alla blickar tills sig på riskolan. Nu vet jag inte hur gammal han är men han är uppe i ålder iallafall. Sedan har vi ju den lilla killen Calle som jag trillade av då jag hoppade,den svarta bockningskungen, en liten skit (en centimeter ifrån att bli A ponny.) han var nog den busigaste där, han var även min skötponny en tid där. Sedan har vi ju också Ronja även kallad Russin. Hon var den pigga, ganska starka ponnyn, ett sött litet russ som krävde sin ryttare hon var den som tog sin ryttare med fart.
Jag har ridigt en hel del ponnysar där. En del tyckte jag mer om än andra. Men man lärde sig otroligt mycket. Varje häst var en utmaning. Man fick lära sig rida flera olika ponnysar hela tiden.
Genom åren jag har gått där har många blivit avlivade, gått bort, eller blivit sålda. Det var aldrig en bra stämning då. För alla hade fått vara delaktiga i den ponnyn elelr hästens utveckling, och fått ta del av all ridningen. Dem ponnysar som blivit sålda eller avlivade finns bland oss alla elever som gått på den ridskolan. Jag kommer ju aldrig glömma den första ponnyn jag red Sabina hette hon, samma namn som min namnsdag. Komme aldrig glömma trogna Oliver som just nu är hos en annan tjej som köpt han och han får leva sina sista underbara år där. Såg han för senast 1 år sedan, de var samma gamla ponny, alla vet vem han är ALLA. Kommer aldrig heller glömma Butterfly, min ögonsten. Och lilla Hulda som var en stor shettis som jag red och skötte om. Och så klart inte någon av alla dem andra.
Jag kan sitta och skriva om alla hästarna där men det kommer bli 2 timmars skriveri. Men alla har dem en plats i hjärtat. Alla hade en personlighet om vi alla minns. Man glömmer inte sånt.
Rest in Peace alla ni som fått vandra uppåt.
Butterfly
Denise
Sepal
Mandarin
Catalina
Alla har vi bra som dåliga minnen med er.
Meastro vart du än är ska du veta att vi här hemma saknar dig. Vi hade kanske haft en möjlighet att äga dig, men vi hade Salsa så vi fick ärbjudandet.
Detta var en början på min ridhistoria. Fortsättning följer..
Man ska kämpa ända in i det sista. Antingen det eller snubbla på mål snöret.
Usch märker hur min panik sprider sig. Den 15/01 började öppen"tiden" för att söka till gymnasium.
Jag känner mig väldigt nervös. Känner blandade känslor.
Jag vill verkligen till 100% byta skola. Bara få komma ifrån allt som har med min skola att göra, slippa tänka på skitet.
Men sedan är jag nervös över att "tänk" om jag inte kommer in på de gymnasie jag väljer? jag vill ju så gärna börja på just det gymnasiumet.
Har redan fått vänner som ska börja där och känner mig så taggad att få börja på en ny skola, nya vänner, kunna gå vidare från skitet i skolan,
få rätt träning till mig och Jullan. Jag har en massa jag ser framimot.
Jag hoppas just nu bara att skolan tar in mig. På måndag ska jag redan söka in.
Vill gärna göra det så tidigt som möjligt så man ligger bra till. Men som sagt jag är nervös.
Det bästa av allt är att hur mycket jag än vrider och vänder kommer jag ändå komma ifrån min jävla skola. Få bara lämna med rak rygg och högt huvud,
kunna vara stolt att jag kunnat stå ut så länge. Om jag gått i 8an nu så hade jag helt klart bytat skola,
men imed jag bara har 4 månader kvar så tycker jag att det inte är så fruktansvärt lönt att göra det. Men jag hoppas att jag kommer in ditt jag kommer så kan jag vara ännu mera stolt över mig själv vad jag presterat med.
Allt jag bara önskar är att den skolan jag kommer till ska bli mycket bättre. och kunna få vara glad för en gång skull i skolan och inte bara feka ett smile.
Nu är det allvar. Jag ska vara stark nu dem sista månaderna.
Hur de än går kommer jag vara stolt över mig själv att jag över huvudtaget har orkat med att stå ut på denna skola. Ni som har hunnit byta skola. Var glada för det, inget kan vara värre än min skola, inget.
Kan inte fatta att du varit borta så länge som du har varit nu. 7 år. 7 hela långa år. Det går inte att förstår. Mitt älskade knyte. Den sommaren har varit en av dem bästa sommrarna jag varit med om. Du var helt underbar. Du var hos mig hela sommaren, jag lärde mig hoppa, och kunna sköta en egen ponny. Du fick mig att förstå vad allt handlade om. Jag hade en enormt förtroende för dig. Du var en seg liten c ponny fux med ett segt humör. Du orkade verkligen inget, alla tyckte du var så himla tråkig imed du hade igen fart, allt gick i ett tempo och det ska jag säga att det var inte så värst fort. Men när du stog hos mig levde du loppan, du sprang som en vilding och tyckte allt var kul. Det är tack vare dig som jag fattade vad häst innebar. Efter att ha haft dig i 2-3 månader "som på foder" var det över sen. Du åkte tillbaka till ridskolan. Inget blev sig likt. Nån månad efter du åkt och jag skulle komma till dig på morgonen för att göra igorning dig till hoppträningen var där inte en ända på ridskolan. Det var jag och en kompis som jag skulle hoppträna med (som också älskade denna ponny) och stallägaren eller så kallat ridläraren då. Hon sa att träningarna på morgonpasset var inställt. Hon hade sagt det till alla andra men inte till oss två, vi skulle få säga förväl tyckte hon. Dem orden glömmer man inte. Att vi fick ta det sista förvället. Du mådde inte bra, du var svårt sjuk. De vissade sig att du var äldre än vad det stog i papporna.
Det är länge sedan jag såg dig. Men du är fortfarande kvar i mitt hjärta. Vi saknar dig. Tänkt mycket på dig nu efter att sett filmer och snackat med mamma och pappa om det sommaren. Det ska bli kul att träffa min tränare jag hade den sommaren. Vi ska uppdatera en massa minne vi hade med den ponnyn. Allt vi lärde oss. Tack för allt tjejen.
Svar NEJ. Fredag är helt klart bästa dagen på hela vveckan och så klart lördag oxå. Pappa var super snäll och tog stallet till mig idag. Så ja just nu sitter jag vid datan och gör massa filmer. Jag hoppas ni vill ha lita bombning. Fråga pappa igår om inte kan kunde föraöver alla filmer på videokameran så jag kan göra en film på åren med Putte från då till nu. Och video på när jag provred Jullan och så klart en gullig video på Salsa. Kan det uppskatas ?
Imorgon ska jag försöka rida, eller så åker vi till ridhuset vi får se.
Skoldagen har varit sådär, den ända roliga timmen var när vi hade sista rasten och lektionen då vi hade halvklass. Då skratta vi som fan. Riktigt kul var det.
Ikväll blir det fredags mys med ostbågar, coca cola och en go film. Har ni förslag på en film så måste ni skriva den i kommentarsfältet. Vill gärna se en "drama/komedi".
Här får ni se två bilder från då jag ägde min B ponny Salsa. Min goding. Bilden överst är från 2010 då vi terrängträna vid hölviken med min kompis Ina Malm med hennes ponny Time Share. Eller ja terrängträna och terrängträna, vi hoppade bara nån stock och så. Vi red även i havet. En riktigt mysig dag en man kommer minnas.
Bilden nederst är ifrån år 2008-2009. bilden har min kompis Olivia Chronwall fotat från en tävling i Sydslätten, oxå en dag jag lär minnas <3
Sitter på bussen snart på skolan. Känner mig allmänt trött och så. Det ända bra med denna dagen är att de är fredag. Får se hur helgens ridning blir. Ikväll blir de film fix på Putte (minnesfilm), Jullan och på hästarna i stallet. Kommer även skicka bilder till min nya header. Vad vill ni jag ska ha för bilder kommer inte på någon bra.. Tänkte ha 2 på mig och Jullan och Bozz och nån annan. Kanske på mig, får se ikväll iallafall. På skolan nu 08:50 puss.
Precis en månad innan jag red dig så provred jag en annan ponny. Ponnyn var otroligt fin. Extremt fin hoppare. Vi hade fortfarande Putte kvar och det ända vi hade i huvudet var hans avlivning när den skulle ske. Allt var väldigt jobbigt. Jag hade ingen power i min ridning jag bara satt där helt enkelt. Hästen var väldigt fin men efter mycket tänk kände jag att nä, det var inte någon ponny som just jag klickade med. Jag tänkte om helt enkelt det jag ville vara var en fälttävlans ponny och detta var en hopponny som jag provred då.
Efter printat ut över 10 annonser peka jag ut dem 3 som jag ville prova. Då såg jag vita, svarta, bruna, fuxar och en som såg mycket mer "annorlunda" om kan säga så. Hon hade DET. Den utstrålningen som jag föll för. Det var HENNE jag ville ha inte nån vit eller svart utan HENNE. 2 månader innan jag printat ut annonserna visste jag inte då att det var hon som skulle bli min stjärnponny. Men efter den provridningen så sa det bara KLICK. Ingen tvivel. Det var henne som JAG ville ha.
6 månader efter provridningen så står hon ju i mitt stall. Hon står där varje dag. Det är henne jag rider, och sköter. Det är hon som ska bli min nya stjärna, mitt nya hopp i livet. Har aldrig varit så glad efter Puttes bortgång.
Jouline tack för alla stunder vi skaffat på så kort tid. Kan du fatta vi har 3 år på oss nu, och vi har redan mega mycket minne. Och måånga fler kommer det att bli. Jag längtar efter dig, och jag såg dig för endast 5 timmar sedan.
Du är magisk. Tänk att du blev min. Om inte du kommit in i mitt liv, kan jag säga att jag inte hade mått så bra i mitt liv som jag gör nu. Du får mig att stå på fötter. Du får mig att resa mig, om jag trillar. Du får mig att le om jag är ledsen. Du får mig att skratta när du busar. Du får mig att pussa dig när du ser söt ut fast de gör du ju alltid. Du får mig att alltid komma till dig med glädje i rösten, Jag har aldrig ridigt eller varit hos dig och vara sur eller arg jag är alltid glad hos dig. Du är min Jouline. MIN <3 <3
Tack för jag får denna stora ära att äga dig mitt hjärta. Nu är målen satta för oss. Nu kör vi min prinsessa.
Hejsan alla läsare. Jag vet att bloggningen har suggit denna veckan men nu är jag här. Dagen idag har varit som vanligt, inget speciellt. Varit på skitskolan, hem, till min underbara häst. Ska släppa ut henne imorgon bitti igen. Hon är så söt för varje gång jag kommer tar hon upp nosen vid mun höjd BARA för att få en puss. Hennes pusstrick sitter klockrent nu så fort jag pekar med fingret på munnen så pussas hon min lilla tjej.
Imorgon blir det inte heller ridning imed snön. Kommer istället filma lite imorgon.
Har gjort en del filmer som kommer på ingång snart. Jag är inte på bästa humöret "skrivhumör" idag men iallafall så fick jag bloggat. Ha det nice underbara läsare!
Hej bloggen, ute och rider nu. Fryser som fan, händerna blir som is och tårna ska vi inte nämna änns. Är as pigg just nu faktiskt. Jullan med. Vi har skrittat i 1 timme kanske väg att gå hem nu innan jag blir is. Men ni får ha de så bra puss haj.
Ny header kommer ikväll något att se fram i mot läsare!
Bilden gjordemig lycklig för 100 år framåt <3
Min fina storasyster jag älskar dig mega mycket vi ses ju snart och jag längtar!!
Olivia <3
Åsiktsinlägg om - Behandla inte andra som skit. Dem har känslor precis som vi, behandla andra som du själv vill bli behandlad.
En del har velat att jag ska skriva mer åsiktsinlägg. Jag gillar inte det så himla mycket imed en del kan ta illa vid det man skriver, mina åsikter kan ju faktiskt såra andra.
Det kommer mitt åsiktinlägg handla om idag.
Många skriver åsikter (negativa) om bloggare, ryttare, vänner, andras ridning, saker, osv. Alla får vi ha en åsikt men till en viss gräns. Åsikter som sårar andra är inte acceptabelt tycker jag. Lika så som skitsnack fast via nätet.
En del tar en uppfattning på nätet och skriver det negativt mot en person.
Många snackar skit på nättet och mobbar andra via nätet.
Det kallas nätmobbning.
Vissa åsikter kan gå så pass långt till nätmobbning.
Jag hatar det verkligen.
Att folk sitter tuffa och starka bakom en skärm, ger åsikter om hur folk rider, eller hur folk tränar osv.
Checka er själva innan ni snackar.
"Hón rider si eller så" "hon rider dåligt"
Men vänta nu är du bättre själv?
Är du bättre än ryttaren eller personen som du trycker ner?
Ta vara på era ord som ni säger, en del skadar och mobbar.
Många kan må så himla dåligt över det just DU sitter och skriver ÅTER igen bakom skärmen.
Åsikter dom är och tolkas negativt bör hållas tyst och ha dem för dig själv, alla behöver inte veta dina åsikter som är mot andra.
Många vet redan om detta och tar kanske åt sig extra mycket av just det.
Tänk efter innan man skriver, tänk efter om det sårar, det är ju inte värt att såra någon? Man kan inte skriva vad som helst, det KAN ju SÅRA ännu en gång.
Behåll era tankar och funderingar som gör andra ledsna och kom med kommentarer om positiva saker som inte sårar, håll det negativa för dig själv.
Ni som blir sårade av saker bakom en skärm,
Kom igen skit i de, ni vet bäst själva!
2013 börjar bra, jag känner lättnad och frihet.
Vänner som ställer upp för mig, underbar familj, underbar häst som jag bara älskar.
Det kan inte bli bättre.
Dessutom att veta att det ska bli ettt underbart tävlingsår nu.
Haha ja vad ska man säga, en fullkomligt pigggponnybus var det idag, så fort vi skulle galoppera började hon bocka och tjura, sedan ville hon bara springa fortare och fortare, padocken var som asfalt sten och frusen. Aja kan inte gå bra alltid, avslutade hyfsat iallafall. Men imorgon blir det rida ut, hur tokig kommer hon inte bli då? aja skit samma.
Imorgon bombar jag upp med en massa filmer som jag gjort. Hoppas ni blir nöjda. Kommer även ett länkbyte imorgon.Även åsiktsinlägg. Så ha de bra puss! <3
Varje natt lade jag en krona under kudden, och jag somnade med den där under, ända fram tills dagen besiktningen kom
Inget är omöljligt så länge jag har dig vid min sida. Du är den jag längtar till varje dag. Den som får mig att må bra innan jag åker ifrån dig och kan vara så otroligt glad innan jag somnar. Du är verkligen min dröm, en dröm i min verklighet.
Du är speciell men på ett viss som får mig att må bra med dig. Vi hör ihopa. Vi klickade tillsammans. Första gången jag red dig, så hade jag inte ridigt på flera månader ordentligt. Jag hoppa upp på dig, och det kändes som jag inte haft något uppehåll, du fick mig att RIDA igen. Jag kunde inte sluta tjata ´, dag som natt, morgon som kväll. Men jag tjata i det tysta bara för mig själv, kommer ihåg att jag bad till gud där uppe (om han nu finns..) att Jouline skulle bli min, varje natt lade jag en krona under kudden och somande med den där under, ända fram tills dagen besiktningen kom. När hon gick igenom visste jag att nu var hon min, bara min, ingen mer provridning, hon är min.
(gullig bild )
Jag brukar säga för mig själv att en del tillhör Linda imed det är där Jouline fått sina "rötter" ifrån. Även om hon bara är min nu, så känns det skönt att ha Linda i mitt liv med som stöttar och hjälper mig igenom allt. Hon kan man verkligen berätta allt för, hon är helt enkelt bäst, det känns skönt att ha den bra kontakten jag och Linda har, att kunna glädjas med varandra av SAMMA ponny. Snart kommer vi ses igen och då ska hon få se jullan och då har hon inte sett henne på 6 månader tror jag det blir då. Ska bli så kul att träffa dem och att dem ska träffa Jouline. Linda om du läser detta ( som jag faktiskt tror du gör ) så ska du veta att du är en stor del i min och Joulines utveckling, det känns skönt att ha din hjälp även om du bor lååångt där uppe och jag låååångt här nere så kan vi ändå ha kontakt tillsammans.
Snart ses vi, TEAMET ses igen, Om ni mina läsare inte visste detta så vet ni det nu att.. "Jag från skåne och dem ifrån Mariestad har ett eget team haha :D <3
Vi ses snart Fam B. Längtar så jag nästan spricker. Nu kör vi Mariestad och lilla skåne, the team!
Tjena alla läsare.. eller ja jag har ju inte precis någon som läst nu imed jag inte kunnat blogga för att internetet har klyddat. Skolan denna veckan har varit helt okej. Typ inga läxor bara massa lugnt jobb.
Imorgon ska jag till stallet och rida. Jullan har fått bli longerad nu denna veckan, i 30 minuter typ. Hon fattar inte vad jag vill i höger varvet, Men i vänster går de mycket bättre. Jag longera även Tonita i onsdags så hon fick röra på magen...
Har gjort en film på hästarna i stallet blev hyfsat nöjd ändå. Om ni vill lägger jag upp den har ju faktiskt fått beröm för mina filmer, känner mig stolt över det imed jag lägger ner mycket tid på det.
Ja som sagt imorgon kommer jag rida Jullan. Blir antagligen ut och gallopera eller rida i padocken vi får se hur hon är. På söndag blir det filmdag som vanligt.
Har mycket inplanerat nu månaden framöver med mycket roliga saker som kommer att hända. Känner att 2013 blir ändå bra.
Alla har vi åsikter, men det bästa är att hålla dem för sig själv, kan såra andra.
Hur har min dag varit idag? Jo jag sov bort halva min dag. I och för sig vaknade jag runt sju gick upp sedan kröp ner i sängen och sov fram till klockan var ett. När jag var väll uppe drog jag ut allt ifrån min garderob ´, fråga mig inte varför men ville kolla vad jag skulle ha till imorgon. Blev en snygg t shirt som jag köpte i julas och ett par blåsvarta byxor. Blev bra, kommer bilder imorgon på det.
Som sagt ingen ridning idag, tjejen fick vila.
Imorgon blir det skolan och så, senare på dagen blir det stallet. Det kommer hinna bli mörkt innan jag kommer ditt så ja vi får se hur jag gör med ridningen. Hela kvällen har jag spenderat att göra filmer. Jag har blivit helt tokig i det här med filmer. Kommer skappa en kategori som kommer handla om mina filmer som jag gör, osv. Nu i skolan kommer vi ha ett film projekt så kommer lära mig en hel del då med. Jag har gjort en del filmer till andra. Har en del på en lista som ska göras nu i vecka om jag hinner med de. Fast jag tycker att filmerna jag gör till mig själv blir mer nogranna än dem jag gör till andra. Lägger mer tid på dem haha.
Aja ska sova nu, en ny dag imorgon, lär den bli rolig eller tråkig ? Ja de lär ni veta imorgon.
Sitter och snackar med Olivia på skype nu, gött <3
Så nu har jag funderat en hel del på hur jag ska göra med bloggen , med tävlingar som ni läsare kan ställa upp i, och få vara delaktiga i min blogg. Vad säger ni om Veckans Ekipage? Jag väljer ut 1 person med sin häst som jag tycker ska bli Veckans Ekipage.
Gör så här.
Väljer eran favoritbild på dig och din häst ( kan även vara favorithäst du ridigt ).
Du berättar lite om er, ja asså en kort berättelse om er tid ni hade eller har tillsammans.
Ni ska berätta VARFÖR ni vill vinna ( alltså en större chans att kunna vinna då ).
Ni ska INTE skicka in till min email, utan antingen skickar ni till mig på min facebook "Frida Olsson" och skickar eran bild och text ditt. Eller så skriver ni ïnlägget på eran blogg direkt så har ni allt samlat på ett ställe.
Ni ska ju ÄVEN tipsa runt tävlingen ( alltså ni skriver på eran blogg "jag är med och tävlar i fridasbloggtävling Veckans Ekipage var ni med oxå" och länka min blogg då med ju.
När ni gjort det kan ni kommentera här under JAG ÄR MED då vet jag att ni lagt upp bild och text på eran blogg och skrivit varför ni vill vinna ja allt det jag berättat här ovan.
JAG KOMMER VÄLJA EN VARJE VECKA UNDE DENNA MÅNADEN BLIR KANSKE TVÅ PER MÅNAD BRYS PÅ HUR MÅNGA SOM STÄLLER UPP.
btw ni kan ju istället för att skriva på bloggen varför ni vill vinna kan ni ju göra det i kommentaren!