Inom "ridsport" tycker jag personlig inte att tävlingarna är det viktigaste. Jag tycker att träningarna som man lär sig på är viktiga. Där man utvecklas tillsammans. Men ridningen är inte det ända i ridsport. Man skapar oxå en kemi mella häst och ryttare. Hästen ska känna sig trygg för en, veta att det är du som är ledaren. Man kan hitta på väldigt mycket kul ifrån marken. Många kör på trick och en massa sånt det skapar oxå en otrolig kontakt mellan varandra. Från ett liten finger som gör något så vet hästen vad han eller hon ska göra. En band i mellan varandra. 

 

Vi är som ett team, inte bara i ridningen utan från marken med. Vi hade en del problem att få in henne i från hagen. så jag började med en "förföljelse" lek. Eller ja vad man ska kalla det. Vi ville hon skulle ha kul när vi skulle ta in henne. Alltså att när jag går går hon efter mig lös. Sedan samma i trav när jag springer ska hon springa och godis som beröm. 

 

Så nu kan jag inprincip göra allt i hagen utan att hon ska bli rädd och sticka. Idag körde vi med puss tricket. Hon tyckte det var skit kul. Vi hade så kallat springtävling. En massa kul. 

 

Ibland känns det som man känner in i hästens humör. Man märker hur den beeter sig. Om den är sur, glad, arbetsvillig, pigg, slö. 

 

Alla vi som har hästar har olika kemier mellan varandra. Någon kan sin häst utan att ens höja ett finger medans andra får kämpa varje dag för att få fram just det. Men det kräver mycket tid och kärlek för att få upp den här speciella kontakten som finns mellan en och hästen. Många ser ju en häst som bara ett djur som vem som helst bara kan hoppa upp på och rida en hoppbana på 1,50 och en dressyrbana på högsta nivå. Men som sagt dem som säger det och de är dom som igentligen inte förstår sig på hästar och dem ska inte iheller blanda sig i. Ridningen har så himla mycket mer än att bara kunna hoppa upp och rida. Det krävs tålamod, vänskap, ett klick. En massa saker måste sitta. 

 

Jag brukar ha som moto

"Skött dig själv, gör det du ska göra, och bry dig inte om dem andra, låt dem göra på sitt sätt."

 

Jag är inte den som är nyfiken på allt vad andra gör. Utan jag fokuserar först och främst på mig och min ponny Jouline. 

 

Tävlingar, träningar, vänskap. 

Detta kräver mycket tid, om jag nu ska nå ditt jag vill med Jouline så måste jag fokusera och inte titta på vad andra gör eller vad dem tycker. 

 

Men igentligen från början så ville jag köra på mycket markarbete. Lära känna varandra. Hitta alla dessa miljoner knappar. Jag ville inte stressa iväg och bara tutta och köra. Jag ville helst bara slappna av och kör mitt race. Men nu har ju 4 månader gått och jag skulle igentligen hoppat för ett tag sedan men imed snön kom och vår transport blev insnöad, ett däck gick sönder så har det bara fått rulla på hemma. På sätt och viss så är jag glad för det, för då kan jag fortsätta att utvecklas i dressyren. 

 

Jag vill gärna att ni kommenterar vad just ni tycker om vad som är viktigt med "kontakt" mellan häst och ryttare. Vad ni har för åsikt. Hade varit kul att veta vad just ni tycker.