Kan inte fatta att du varit borta så länge som du har varit nu. 7 år. 7 hela långa år. Det går inte att förstår. Mitt älskade knyte. Den sommaren har varit en av dem bästa sommrarna jag varit med om. Du var helt underbar. Du var hos mig hela sommaren, jag lärde mig hoppa, och kunna sköta en egen ponny. Du fick mig att förstå vad allt handlade om. Jag hade en enormt förtroende för dig. Du var en seg liten c ponny fux med ett segt humör. Du orkade verkligen inget, alla tyckte du var så himla tråkig imed du hade igen fart, allt gick i ett tempo och det ska jag säga att det var inte så värst fort. Men när du stog hos mig levde du loppan, du sprang som en vilding och tyckte allt var kul. Det är tack vare dig som jag fattade vad häst innebar. Efter att ha haft dig i 2-3 månader "som på foder" var det över sen. Du åkte tillbaka till ridskolan. Inget blev sig likt. Nån månad efter du åkt och jag skulle komma till dig på morgonen för att göra igorning dig till hoppträningen var där inte en ända på ridskolan. Det var jag och en kompis som jag skulle hoppträna med (som också älskade denna ponny) och stallägaren eller så kallat ridläraren då. Hon sa att träningarna på morgonpasset var inställt. Hon hade sagt det till alla andra men inte till oss två, vi skulle få säga förväl tyckte hon. Dem orden glömmer man inte. Att vi fick ta det sista förvället. Du mådde inte bra, du var svårt sjuk. De vissade sig att du var äldre än vad det stog i papporna. 

 

Det är länge sedan jag såg dig. Men du är fortfarande kvar i mitt hjärta. Vi saknar dig. Tänkt mycket på dig nu efter att sett filmer och snackat med mamma och pappa om det sommaren. Det ska bli kul att träffa min tränare jag hade den sommaren. Vi ska uppdatera en massa minne vi hade med den ponnyn. Allt vi lärde oss. Tack för allt tjejen. 

 

Rest In Peace Butterfly 6/10 - 2007.