Hur var nu ditt 2012? Kan du berätta lite smått om hur du tycker det varit ?

Tog ju upp detta igår medn men känner att jag vill gå in på mer i detalj.

 

Detta året har nog varit ett hemskt år. Det har gått många tankar idag, analyserat av vad som har hänt och vad jag har varit med om. En del saker har jag redan glömt. En del sitter kvar hos en. Minnen man bara vill ha glömt, Saker man vill kunna gå vidare i. Klart jag kan gå vidare, men det känns jobbigt lämna det underbara jag hade och gå vidare i ett nytt årtal. Kunna titta bak på minnen som var hemska men som betyder väldigt mycket, där man gråtit mycket överr och ha kunnat känna sig stark efter. Jag vet att P allt finns där, men var? Jag vill gå vidare men det är inte särkildt lätt, jag blir påmind varje dag, bilder som togs samma dag som han blev min. Den leendet, den hästen, den känslan helt underbart. Jag kommer aldrig glömma han eller det vi hade. Han var speciell på ett viss sett jag gillade. Men allt, allt är borta. Hur mycket jag än kommer gråta kommer du aldrig att komma tillbaka. Aldrig. Men jag vill så gärna kunna se in i dina ögon igen och säga dej hur mycket jag älskar dig. Men det kommer jag aldrig få. Igentligen visste jag inte hur mycket jag älskade dig. Jag älskade dig redan då vi köpte dig. Men nu helt obeskrivligt mycket. Men jag måste, måste gå vidare. Känns så jobbigt. Det går inte att gråta varje dag och känna hur piss det är. Jag måste kunna se upp i himlen, tänka " fy fan vad jag älskar dig MIN älskling ".

 

Detta året har inte varit det bästa. Men inte det allra sämsta iheller. Man känner att man har blivit starkare inombords av detta. Jag har varit med om detta och jag är inte den ända, Alla har vi fått gå vidare och kämpa. Så länge man vet att man kämpar finns det hopp. Mitt hopp under 2012 var när Jouline kom. Jag kände hur allt förändrades. Jag hade fått en riktigt vän. En vän jag kunde gråta öppet för, en som gjorde och gör mig glad, en som kanske inte fattar vad jag säger men tittar ändå på mig ger mig den lilla buffen av mulen mot min axel precis som " kom igen VI klarar detta ". Det kanske låter konstigt men jag känns så. En vän som aldrig sviker en.

Jag hoppas att jag och Jouline kommer ha ett underbart år tillsammans, med mycket glädje. Vårt år. Nu ska jag satsa och ha ett grymt år.

2013-01-01.