Usch märker hur min panik sprider sig. Den 15/01 började öppen"tiden" för att söka till gymnasium.

Jag känner mig väldigt nervös. Känner blandade känslor.

Jag vill verkligen till 100% byta skola. Bara få komma ifrån allt som har med min skola att göra, slippa tänka på skitet.

Men sedan är jag nervös över att "tänk" om jag inte kommer in på de gymnasie jag väljer? jag vill ju så gärna börja på just det gymnasiumet.

Har redan fått vänner som ska börja där och känner mig så taggad att få börja på en ny skola, nya vänner, kunna gå vidare från skitet i skolan,

få rätt träning till mig och Jullan. Jag har en massa jag ser framimot.

Jag hoppas just nu bara att skolan tar in mig. På måndag ska jag redan söka in.

Vill gärna göra det så tidigt som möjligt så man ligger bra till. Men som sagt jag är nervös.

Det bästa av allt är att hur mycket jag än vrider och vänder kommer jag ändå komma ifrån min jävla skola. Få bara lämna med rak rygg och högt huvud,

kunna vara stolt att jag kunnat stå ut så länge. Om jag gått i 8an nu så hade jag helt klart bytat skola,

men imed jag bara har 4 månader kvar så tycker jag att det inte är så fruktansvärt lönt att göra det. Men jag hoppas att jag kommer in ditt jag kommer så kan jag vara ännu mera stolt över mig själv vad jag presterat med.

 

Allt jag bara önskar är att den skolan jag kommer till ska bli mycket bättre. och kunna få vara glad för en gång skull i skolan och inte bara feka ett smile.

Nu är det allvar. Jag ska vara stark nu dem sista månaderna.

Hur de än går kommer jag vara stolt över mig själv att jag över huvudtaget har orkat med att stå ut på denna skola. Ni som har hunnit byta skola. Var glada för det, inget kan vara värre än min skola, inget.