28/11-2008.

 

Den bästa dagen i mitt liv. Salsa kom till mig. Han stog där i boxen utan att jag visste något om det. Det var tomt i stallet alla hade gömt sig i boxarna. Och när jag kommer in i stallet möts jag av en pyntad box där det stog "nu är jag här för att stanna ". Nu var han min. 

 

Det var en början på min tävlingkarriär. Det var han och jag som var ute på banan. Han var en underbar ponny och är det fortfarande. Han fick aldrig nog av blickar från andra. Han verkligen älskade när folk såg han. Den vita lilla sagoponnyn kallade alla han. Han var så speciell. Han var alltid så himla snäll. Han och jag tog varandra väldigt långt. Utan han hade jag inte varit där jag är idag.

 

Många i min omgivning trodde att han var en "maskin" som dem kallade han. Vadå maskin? han var ingen som man satte en 5a i och sedan var det fullfart framåt. Jag fick jobba för vartända steg. Han var en seg liten ponny. Han var inte den snabbaste men han var inte iheller den segaste.

 

Salsa och jag kom väldigt lång i våran tid tillsammans. Vi hade en viss glöd. Vi hörde ihop. Många kommer ihåg mig som tjejen som hade den vita ponnyn. På nästan varje tävling vi var på var det två roseter med oss hem. 

 

Han var en ponny man blev glad av. Många såg han som en maskin som jag sa innan. Men svar : NEJ. 

 

I början när jag hade han började han testa mig. Han bockade efter vartända hinder. Jag flög i backen flera gånger. Han bocka som en rodeoponny. Efter att ha trillat av minat 15 gånger så var det bara upp igen och på det igen. Men efter enn tid blev allt mycket bättre han slutade med sina små hyss och allt gick på rätt spår. 

 

Vi hade chansen att få vara med på Svelandcup riksfinal där vi kom trea. Vi var med i montern på falsterbo. Vi var med i Thulekatalogen, vi var med i SM i fälttävlan i Örebro. Dm i tågarp. La placeringar. Dressyrplaceringar. Vi hade bara så jävla kul tillsammans. Ibland går det inte att fatta hur mycket han och jag har varit med om. Vi har kämpat i ur och skur. Med placeringar till vägringar. Men vi har alltid vissat att vi var Frida Olsson och Salsa. 

 

Salsa var allt för mig och är det fortfarande. Utan han i mitt liv? ja då hade jag inte varit där jag är idag. 

 

Har ett starkt minne av våran första tävling. De var på Örestad. Vi riktade in oss på en nolla men istället blev vi ekipaget med snabbast tid och blev 1a. Segertäcket har jag fortfarande kvar. Det blev mer än förväntat att vinna sin allraförsta tävling. Då började allt. 

 

Jag har en massa bilder på han och mig på våran tid. Om jag skulle lagt upp dem här hade det blivit 100 sidor. På tal om 100 sidor. I julklapp fick jag en bok på mig och Salsa där det står om våran tid tillsammans. Med en massa bilder och text. 

 

En dag ska ni få se en massa bilder. Men istället för bilder ska ni får en video på när jag rider SM med han så fort den är klar. <3

 

Bilderna här ovan är ifrån Varbergscupen. Då vi kom tvåa i A finalen i LA+5. Om jag inte skulle tagit en viss sväng hade jag vunnit alltihopa. <3