Året 2010 köpte vi min ungponny. Han var en grå lite tjurig och stark ponny. Jag visste att jag hade mycket som jag skulle lära mig och som han skulle lära sig. Vi hade tid på oss och kunna kämpa på. Det gjorde vi oxå, vi tog våran tid och tog det i lugn och ro. Med en ungponny kan man inte sressa på i 100 och tro att allt ska bara gå så jävla bra. Men om du tar dig tid att lära och utvecklas kan man känna sig redo. 

 

Han var inte bara så i ridningen han var även lite stark i hanteringen. Men han var otroligt snäll. Fast det var han ju ridningen med såklart. Man fick hela tiden lära sig av misstagen man gjorde, och tog vara på kommentarer från olika människor och tips på hur man kan göra. Imed Putte var väldigt stark så var det jobbigt för mig att gå med han imed jag kunde hänga med som en liten vante. Så vi köpte en hingstkedja eller vad det heter som man hade på när man gick. Man behöver då inte slitta och dra och ge alla krafter på att få upp hans huvud utan om du hade hingstkedjan var det ett tag i grimskaftet och då lärde han sig att det var inte så kul. Det var som ett obehag. Sedan gjorde han inte det mera. Då fattade han att det var respekt han skulle ha mot oss. 

 

I ridningen jobbade vi en hel del med. Vi hade gummiband och hjälper till en anning med huvudet, ja att få ner det så dem ska veta att det är i den formen dem ska jobba i, svårt att förklara. Efter att ha haft det nån gång då och då så ja det hjälpte inte så super bra, lite gjorde det kanske men han var fortfarande stark. Men i dem situationerna gäller det bara att kämpa på och hitta bra tränare som kan hjälpa dig på bästa möjligasätt. Man kanske ska få hjälp av andra duktiga ryttare och se o höra vad dem säger. Men ja dem klarade det inte mycket bättre själva dem som red och skulle se hel heten. Men efter att fått hjälp av en dressyr kompis som hade ett projekt med mig och han så hjälpte det oss väldigt mycket i vårt arbete med varandra. 

 

Vi kämpade på och allt slit gav oss ett resultat. Vi hade bra procent på tävlingar. Han var inte lika stark mera. Han var mer harmonisk. Vi hade ju fortfarande ebn bitt på vägen till som vi skulle nå men jag är väldigt nöjd med hans och mitt arbete. Han kunde ju fortfarnade vara lite stark ibland och dra men i dem situationerna så visste jag vad jag skulle göra för att få det på bättre väg. Jag har haft många olika tränare som hjälpt oss i alla lägen.

 

Våran resa tog tyvärr slut vi hade en bra bit till att nå men så långt vi kom på så kort tid. Det känns otroligt skönt. <3

Men vi klarade vårt mål. "Att lyckas skapa en kemi ihopa, och få fram din dressyr". 

 

tack för alla våra minnen, tårar, glädje allt. Du har fått mig att förstå vad kämpa betyder. Man ska inte ge upp när det känns som jobbigast man ska försöka stå imot och göra det bättre av situtionen. Man vinner inte på att ge upp, tvärt om, gör heldre bort dig och veta vad du kan bättra på, än att bara glida om kring. Ni som har en unghäst ni kommer att klara er ur era dippar. Man klarar det. Man ska aldrig ge upp. En unghäst är en unghäst. Man kan jämföra oss ungdomar med unghästar. Vi kan vara väldigt sura, vi kan ha våra dagar då vi inte är på det glada humöret vi orkar inte göra något, vi vill inte någon ska komma och säga till oss vad vi ska göra. Det är samma sak med en unghäst. Dem kan oxå vara på ett humör som inte alltid är på det glada. Dem vill oxå kunna ta det lugnt inte göra så mycket, men om vi kommer och styr och ställer på vad dem ska göra, är det inte uppskatat. Man måste ta sig över kullen. Man kan inte bara trilla och säga att man inte orkar. Vi orkar om vi kämpar. 

 

Jag jämförde oftast mig med Putte. Jag gick på hur jag och hans humör var. Om jag var sur och han var sur, ja då tog vi det lugnt och jobbade i lugntakt. Men om jag var på ett bra humör och han lika så, så kunde vi jobba i timmar och bara dansa omkring på moln. Man får göra det bästa av situationen. 

 

Kämpa på alla med unghästar ni klarar er över kullen om ni försöker. Om ni inte försöker kommer man ingenstans.